Sedan 1990-talet har upplevda problem med behandling på Hem för vård eller boende, HVB, i allt större utsträckning bemötts med åtgärder baserade på evidensbaserad praktik, EBP. Trots denna myndighetsinitierade satsning återkommer medier, utredningar och forskning med rapporter om problematiska förhållanden, både kopplade till behandlingsformen och till förhållningssättet.

I fråga om behandlingsformen HVB, pekar framförallt medier och utredningar på bristande klientkontroll, otillräcklig myndighetskontroll, inadekvat bemanning och dåliga behandlingsresultat. När det gäller förhållningssättet till EBP menar aktuell forskning att den inte gör någon skillnad för vårdresultaten, att den varken tar vara på vårdtagarens eller vårdgivarens erfarenheter samt att den ger uttryck för en väldigt begränsad syn på vad som är relevant evidens och kunskap.

Vi har undersökt hur ansvariga myndigheter har hanterat de ökade kraven på EBP och administrativ kontroll, samtidigt som de har konfronterats med upprepad kritik. Studien undersöker en vitt spridd arbetsmetod som har ambitionen att vara evidensbaserad i ett land känt för sin ideologiskt grundade restriktiva narkotikapolitik syftande till ett narkotikafritt samhälle.

Artikeln Great expectations - The bureaucratic handling of Swedish residential rehabilitation in the 21st century av Lena Eriksson (Inst. för folkhälsovetenskap) och Johan Edman publicerades i Nordic Studies on Alcohol and Drugs.