Hur hänger barns uppfattningar om deras framtida livschanser samman med de förutsättningar de har under uppväxten? Vilken koppling finns det mellan barns upplevelse av sämre livschanser med brottslighet längre fram i livet? Dessa inom kriminologin klassiska frågor är vanligen svåra att studera då de kräver representativa data som spänner över en lång tidsperiod i människors liv.

I denna nya artikel används Stockholm Birth Cohort vilket gäller en hel årskull Stockholmare födda 1953 som följts framåt i livet. Data från en skolenkät i årskurs 6 där barnen frågas om framtidsförväntningar samt självupplevd möjlighet att nå sina mål, har kopplats samman med registerdata över dessa barns brottslighet från och med att de blir straffmyndiga.

Det är tydligt att de barn som växte upp i 1960- och 1970-talets Stockholm upplevde ojämlika chanser att uppnå sina framtidsmål. Framför allt barnen från arbetarklassen uppgav att de hade sämre chanser än sina jämnåriga. Lika tydligt är att det var just de barn som upplevde att de hade sämre chanser att nå sina mål som också oftare kom att lagföras för brott när de blev äldre. Detta mönster är starkast för de barn som tillhörde arbetarklassen.

I studien diskuteras hur dessa resultat, som gällde dåtidens Sverige, kan tolkas i ljuset av den ojämlikhet i livschanser som råder för de barn som växer upp i dagens svenska samhälle.

Artikeln publicerades i Deviant Behavior.