Ett välkänt faktum är att en liten andel av befolkningen svarar för majoriteten av alla brott. Detta är ett mönster som har gett upphov till såväl teoretiska som metodologiska kontroverser inom den kriminologiska ämnesdisciplinen. Debatten har i huvudsak förts mellan å ena sidan teorier som betonar betydelsen av tidigt etablerade riskfaktorer och å andra sidan teorier som tar utgångspunkt i att livsförloppet är en föränderlig process där mer eller mindre förutsebara omständigheter, på individ- och samhällsnivå, är centrala för att förstå orsakerna bakom kontinuitet och förändring i brottsbenägenhet. Detta är en viktig kontrovers som utöver vår teoretiska förståelse kring brottslighetens orsaker även avser förmågan att predicera, och i förlängningen förebygga, en stor andel av samhällets brottslighet med riktade insatser. Denna avhandling avser att fördjupa det empiriska kunskapsläget avseende kontinuitet och förändring i brott. Avhandlingen består av fyra delstudier som undersöker: förmågan att förutse brottslighet i vuxenlivet med information rörande individkaraktäristika, skola, familj och vänskapsrelationer i barndomen (Studie 1); hur stor andel av brottsligheten i vuxenlivet som kan hänföras till dem som debuterar i brottslighet under vuxenlivet (Studie 2); hur återfallsrisk bland brottsbelastade män och kvinnor varierar med graden av tidigare brottsbelastning över livsförloppet (Studie 3); samt i vilken utsträckning brottsmönster över livsförloppet förändras över födelsekohorter som växt upp under olika historiska tidsperioder (Studie 4). Studierna baseras i huvudsak på svenska registerdata, men innefattar även livshistorieintervjuer med män som i unga år registrerades för brott. I de olika delstudierna har kohorter födda från början av 1940-talet fram till mitten av 1980-talet kunnat följas över olika faser av livet.

 

Mer om avhandlingen i DiVA:  Criminal careers in the long run: Patterns and predictions of criminal convictions across age, time, and gender​